- Mayday Mayday Mayday jag har gått på grund och jag är öster Tärnö.
Anropet blev inte så perfekt som han hade tängt sig och som han hade lärt sig på radiokursen när han fick tillståndet för sin komradio.
Men svaret kom ganska snabbt.
- Detta är Sweden rescue, den som anropar vid Tärnö på kanal 16 vad har du för anropssignal och vad har inträffat.
Den mycket rutinerade räddningsledaren Stina Rönnergren på MRCC, var den som satt vakt i Kärringberget i Göteborg och vakade över anrop som kunde komma in till MRCC. fick snart svar från Stig.
Ja detta är Elenor från Karlshamn och jag har gåt på grund NO om Tärnö lite närmare land och dragning mot Tjärö och så har min fru fallit överbord och jag kan inte se henne
Stina hör på tonen att det är en mycket allvarlig situation och med ett tecken har hon en medhjälpare med sig som avlyssnar samtalet samtidigt som han tar fram ett sjökort och försöker lokalisera området.
På andra sidan rummet finns också flygräddningscentralen och även dom kopplas in och avlyssnar samtalet.
Innan Stina ställer mer frågor till Stig så ger hon tecken med ett roterande finger till flygräddnigscentralen ARCC att hon vill ha helikopter i luften.
Räddningsledaren på Arcc har ju följt samtalet och vet att närmaste helikopter finns i Ronneby
Stina går nu än en gång in på frekvensen.
- Kan du beskriva vad som har hänt och kan du specificera ditt läge.
- Ja det kom en brottsjö och frun skulle surra några stolar på badbryggan och så föll hon i och så har jag kört runt men jag kan inte hitta henne och i ivern över att leta så körde jag upp på stenarna och det är vid västra sidan av Tjäröfjorden.
Stina tänker att det var märkligt, det skall inte finnas brottsjöar i detta väder, men man vet ju aldrig, hon går sedan i på kanalen och anropar:
- Ja ta det nu bara lugnt vi skall ta fram båtar som kan komma och hjälpa dig
Stina ropar ut ett räddnings meddelande efter sjöräddningsenheter vid Tjärö Tärnö området och informerar om att det har inträffat en grundstötning av en fritidsbåt förmodligen i området kring Ahlböle och det kan även röra sig om person i vatten.
Färjan mellan Karlshamn och Tjärö anmäler sig och likaså en fiskare, räddningshelikoptern Helge 97 från Ronneby som blivit anropad av ARCC på en annan frekvens, anmäler att dom är på väg mot området.
Stina ber samtliga enheter att gå mot Ahlböle.
Hon ber sedan sin kollega ett larma SSRS från Sölvesborg och Hörvik.
Efter en halvtimme finns de båda båtarna vid haveristen och anmäler att dom inte kan gå in mot den pga. vattendjupet, men påbörjar sök i det övriga området.
Men dom sätter sin snabba vattenskoter i sjön och den tar sig fram emot haveristen och kommer i kontakt med Stig men bedömer att han inte skall tas ombord ner i vattnet utan förslår att H 97 vinschar upp honom i stället.
H97 avbryter sökningen av den försvunna Eva och går för att vinscha upp Stig.
Stina beordrar SSRS båtarna att leta vidare efter den försvunna Eva och utser befälhavaren på räddningsbåten från Sölvesborg till chef för sökningarna.
Vill du läsa den spännande fortsättningen läs den i När dimman lättat.
Larmtelefonen ringer med sig ilskan kraftiga ton klockan 0105.
Jag flyger upp och svarar fortfarande yrvaken.
När jag står i luren och samtidigt antecknar så samlas besättning runt mig och läser vad jag skriver.
Larmet gäller att våra kollegor i Ronneby har varit ute på en fiskebåt som under bogsering har sjunkit.
Besättningen som har gått i sjön har plockats upp, som tur vad så var dom iförda överlevnadsdräkter.
Ja och så fortsätter räddningsledaren, så har färjan Estonia anmält slagsida, men mer vet vi inte.
I vekligheten hade färjan nu redan sjunkit, hon sjönk klockan 0030, men det visste man inte på grund av dålig kommunikation.
Samla besättningen och åk ut till fältet så får vi se vad som händer.
Jag lägger på och alla fattar snabbt vad som gäller.
Ytbärgaren purras upp och är snabbt på plats.
Vi drar fort mot fältet och det råder en tystnad när vi kör ut in den kolsvarta natten med stormen kraftigt piskande på vår buss.
Vad jag inte vet då är att jag nu står framför den längsta dag i mitt liv.
Vi kommer att vara ute och jobba i 18 timmar varav vi kommer att vara 12 timmar i luften fördelat på fem pass.
Väl på lats på fältet jobbar vi enligt rutin. Man ställer sig frågan vad vi behöver inför detta eventuella uppdrag.
Ja vi inser att om en stor båt har sjunkit så gäller det nog bara att var där så fort som möjligt och att bara plocka folk för allt vi är värt.
Besättningschefen som är min förarkollega ringer upp räddningscentralen för att få reda på om dom vet något mera, men inget nytt har framkommit. Vi får i alla fall order om att byta om och dra ut helikoptern.
Vi gör så och tankar upp lite extra om vi nu skall gå långt innan vi skall börja med vår vinschning.
Besättningschefen hinner knappt lägga på luren förrän det ringer igen. Nu informerar räddningsledaren att färjan Estonia har försvunnit på radarn och det kan röra sig om 1000 personer i vattnet.
Order starta mot och så får vi en punkt i trakten av Finska Utö
Jag hinner tänka när jag byter om.
1000 personer i vattnet, med vår lilla helikopter hur skall vi lösa det, men vi hade ju en av landets största maskiner så vi skulle nog få med en hel del.
Vi startar klockan 0151 och när vi flyger iväg så känner vi att vinden tar kraftig i vår maskin. Vi har turligt nog vinden helt i ryggen ut på vår färd mot katastrofområdet och i vår färddator kan vi läsa 250/50kt. Vi gör nu en ground speed på 180 kt viket är fort, ja det fortaste jag har flugit med en SuperPuma och det känns bra.
Flygtiden till området tar ändå en timme, klockan 0250 kommer vi in i området.
Vi är nu den första Svenska helikoptern som kommer dit, innan har Finnarna också med en SuperPuma varit och plockat folk.
Strax innan så har vi sett fartygsekon på radarn och när vi närmar oss området så ser vi små ljus, det reflekteras från flytvästar.
Ljus skjuts mot och det är en hel del bråte i vattnet tillsamman med flottar och livbåtar och däribland människor som kämpar för sina liv.
På radion får av den fartygsbefälhavare som är chef på plats att det är bara att böra plocka det är folk överallt och så gör vi.
Vi går igenom det reaktivt korta området och vänder tillbaks mot vinden, nu sakta hovrande framåt.
Ytbärgaren är klar, dörren är öppen och vi går sakta framåt.
Vinden är svår och byig nu när vi har den i nosen och våghöjden ligger på ca 8 m, det är den kraftigaste sjö jag har sett i Östersjön.
Framför oss har vi nu en vattenfylld livbåt och i den finns en man som står upp, vi stannar upp helikoptern och den vidare framfarten lämnas över från föraren till navigatören som med hjälp av en jojstick i dörren för helikoptern framåt.
Anledningen till detta är att när man vinschar mot ett litet mål så hamnar det bakom den som flyger eftersom vinschen sitter vid dörren.
Navigatören och teknikern gör då själva uppvinschningen.
Följande utspelas då.
– Är du beredd
– Ja, svarar navigatören.
– Du flyger
– Jag flyger
Så är då helikoptern överlämnad och alla vet vad som görs.
Teknikern berättar hela tiden hur vinschförloppet går.
– Nu går Yman ut, han är på väg ner, han har vatten kontakt, du kan gå lite bakåt, han har kopplat selen, jag tar upp de båda.
Yman med offer är i dörren och nu ber navigatören föraren att ta över helikopter för att han skall kunna hjälpa till i dörren och ta in offret.
Ja så går man på nästa offer så återupprepas samma procedur i gen.
När den första mannen har tagits upp så går vi sakta fram mot en upp och nervänd båt där folk klamrar sig fast på kölen av båten.
Vår Yman sätts ner i en våg för att simma fram mot båten, men innan vi hinner spela ut mer vajer så tar vågen slut och han slits ut i luften igen.
Denne 19 årige kille fick utstå en total omild på frestning och han gjorde ett kanonjobb under hela dagen.
Han var i sin dräkt under hela 18 timmar och jobbade kanonfint.
Han är strax vilt simmande framme hos dom nödställda och tar dom proffsigt upp i helikoptern en efter en.
Till slut så har vi sex personer som vi har tagit upp inne i maskinen och vi inser att vi nu måste gå och tanka och försöka få dessa personer omhändertagna.
Vill du läsa den spännade fortsättningen läs den i boken
23 år och odödlig.